Idag släpptes ljudboksversionen av ”Alla skulle bara veta”! Den finns tillgänglig på bland annat Storytel och Nextory, och inläsaren blev alltså i slutändan Anders Mathlein (som enligt mig har gjort ett mycket bra jobb). Som ni ser har SAGA Egmont formgett en helt ny omslagsbild, som skiljer sig rejält från omslaget till den fysiska boken.
Etikett: Ekström & Garay
Att skriva skönlitteratur är att så i nuet för att eventuellt kunna skörda långt in i framtiden. I alla fall för oss som inte redan är kända författare. Skrivprocessen består av ett flertal stadier och tar mycket tid i anspråk, därefter kommer ansträngningarna med att försöka få ett förlag att anta manuset. På Ekström & Garays blogg finns nu ett inlägg som på komprimerat sätt beskriver hur lång och gropig vägen från idé till utgivet verk kan vara.
Annars? Jo, jag är oerhört glad för att ”Alla skulle bara veta” nu är tillgänglig för allmänheten. Vetskapen om att ett antal personer nu faktiskt läser min obskyra text gör mig nervös … men också tillfreds. Projektet är verkligen avslutat.
Men avslut får en att tänka på börjor.
Vad ska jag nu göra? Vilket/vilka projekt ska kickas igång? Well, en personlig diktsamling är påbörjad och det finns en ganska välfylld idébank till ett möjligt nytt prosaprojekt. Dock har jag ännu inte tagit ett regelrätt beslut om vilket skrivprojekt som jag ska fokusera strikt på härnäst.
Livet i sig självt. Ibland glöms det bort eller förträngs när man är upptagen med både lönejobb och privata projekt av kreativt slag. Men hädanefter hoppas jag kunna ägna mig något litet mer åt livet i sig självt. Se till så att en och annan förändring till det bättre kan bli verklighet. Till exempel flytta. Till exempel skaffa ett par katter. Till exempel … en hel del annat.
Jag ska fortsätta att skriva. Men jag ska också leva lite mer. Så är tanken.
Min spänningsroman ”Alla skulle bara veta”, som släpptes av Ekström & Garay förlag i måndags, finns nu även tillgänglig som e-bok (via bl.a. Adlibris och Bokus). Vissa processer går snabbare än andra, och jag tycker själv att det är oerhört roligt att karaktärerna Henrik, Ida och Martha även kan poppa upp i läsplattor.
Passar på att släppa en annan dagsfärsk nyhet:
Med ens pekar allt på att ”Alla skulle bara veta” framöver också blir … ljudbok! Ser med spänning fram emot att få veta vem som antar utmaningen att läsa in min obskyra text.
Idag har Ekström & Garay förlag släppt min spänningsroman ”Alla skulle bara veta”! Det känns otroligt roligt att detta projekt, som faktiskt påbörjades redan i slutet av 2012, med ens är ett färdigarbetat verk som ligger tillgängligt i flera nätbokhandlar (t.ex. Adlibris och Bokus).
På grund av covid-19 anordnar jag ingen regelrätt releasefest den här gången, men ett och annat litet firande i luftig omgivning blir det förstås ändå. Jag fick mina författarexemplar lagom till midsommar, och passade förstås på att fira smått med de närmaste i helgen (på distanserat sätt, i öppet uterum).
”Alla skulle bara veta” är nu i princip redo för tryckning! Jag har ikväll dubbelkollat inlagans alla blankrader, indrag och avstavningar, och i början av veckan blev formgivaren Tomas Ekström färdig med omslaget.
Omslagets framsida kommer att se ut så här, med reservation för exakt färgåtergivning och beskärning:
Aktuell status för ”Alla skulle bara veta”? Jo, trots oroliga tider pekar det mesta på att en utgivning kommer att bli av till sommaren, precis som planerat. Ikväll sitter jag och går igenom kommentarer från min redaktör, vilket är mycket spännande (och en aning nervöst).
Som synes nedan, har jag numera två skärmar på mitt skrivbord. Den ena har jag fått låna av min arbetsgivare, eftersom jag numera mest jobbar hemifrån. Påfrestande med alla nya och inskränkande rutiner, men jag ska inte klaga för mycket då jag åtminstone är mer introvert än extrovert. Saknar förstås mina trevliga kollegor, men chattar samt möten via Hangouts gör ändå att arbetsdagarna berikas med sociala inslag.
Om allt går enligt planen, kommer Ekström & Garay förlag att ge ut min bok ”Alla skulle bara veta” någon gång under nästa år. Jag skrev under avtalet i veckan, och ser nu med spänning fram emot varje enskild del av utgivningsprocessen.
Länge tänkte jag att ”Alla skulle bara veta” var genreöverskridande, ett slags hybrid mellan det ena och det andra (och kanske det tredje). Men när jag efter flera års arbete läste igenom hela manusluntan insåg jag att texten nog ändå hade en dominant beståndsdel – så idag håller jag med lektören och min mamma, som båda säger att jag har skrivit en spänningsroman.
En psykologisk spänningsroman, med tre huvudpersoner som utvecklas över tid (den ene i klart oroande riktning). Återkommer med en spetsigare beskrivning av boken när jag i samarbete med förlaget har fått till en lämplig baksidestext. Men kuslig spänning i kombination med djupgående personporträtt utlovas!