Det är flera minusgrader i Lund idag, men solen lyser och luften är mer frisk än rå. Jag valde att tidigt på förmiddagen köra till Stadsparken, gå där ett varv och titta på fåglar och en och annan morgonpigg människa. Delar av dammen var isbelagd, flertalet ytor pudrade av snö.
Stående vid dammen, påminde jag mig ljusglimtar och valde att tro på 2021 som ett – under omständigheterna – bra år. Eller bättre år. Vaccineringen har trots allt kommit igång, och om några dagar är det inte längre en vettvilling som styr och ställer (till det) i motsättningarnas USA (och globalt).
Och själv mår jag i skrivande stund bättre än på flera månader, är inte längre ansatt av alltför kännbara stressymtom. Har fortfarande tinnitus, men det kan jag leva med. Förhoppningsvis går det att meditera bort suset så småningom.
Något annat som nyligen piggade upp rejält, var en recension av ”Alla skulle bara veta” i Västmanländskans bokblogg. Oerhört uppmuntrande, och jag blev särskilt glad för att de olika berättarrösterna nämndes – lade nämligen ner mycket energi på att respektive huvudperson skulle få ett helt eget språk.
Förra veckan fick jag också beskedet att mitt bidrag till Författarcentrum Syds antologiprojekt ”Brev till framtiden” blev ett av de utvalda. Mycket hedrande, men också aningen nervöst eftersom min text är ganska personlig.
Apropå personliga texter, är det inte omöjligt att jag snart återgår till ett poesiprojekt som jag påbörjade förrförra året. Kan vara dags att skriva något av faktisk betydelse nu. I vilket fall som helst, vill jag under våren åter börja arbeta regelbundet på ett seriöst menat skrivprojekt. Att vara projektlös håller inte i längden.
Men jag vill också annat. Livet i sig självt kan inte stå stilla under för lång tid. Ibland behövs uppfriskande förändringar. Må 2021:s ljusglimtar ge energi nog för ett och annat steg i angenäm riktning.
