Att skriva skönlitteratur är att så i nuet för att eventuellt kunna skörda långt in i framtiden. I alla fall för oss som inte redan är kända författare. Skrivprocessen består av ett flertal stadier och tar mycket tid i anspråk, därefter kommer ansträngningarna med att försöka få ett förlag att anta manuset. På Ekström & Garays blogg finns nu ett inlägg som på komprimerat sätt beskriver hur lång och gropig vägen från idé till utgivet verk kan vara.

Annars? Jo, jag är oerhört glad för att ”Alla skulle bara veta” nu är tillgänglig för allmänheten. Vetskapen om att ett antal personer nu faktiskt läser min obskyra text gör mig nervös … men också tillfreds. Projektet är verkligen avslutat.

Men avslut får en att tänka på börjor.

Vad ska jag nu göra? Vilket/vilka projekt ska kickas igång? Well, en personlig diktsamling är påbörjad och det finns en ganska välfylld idébank till ett möjligt nytt prosaprojekt. Dock har jag ännu inte tagit ett regelrätt beslut om vilket skriv­projekt som jag ska fokusera strikt på härnäst.

Livet i sig självt. Ibland glöms det bort eller förträngs när man är upptagen med både lönejobb och privata projekt av kreativt slag. Men hädanefter hoppas jag kunna ägna mig något litet mer åt livet i sig självt. Se till så att en och annan förändring till det bättre kan bli verklighet. Till exempel flytta. Till exempel skaffa ett par katter. Till exempel … en hel del annat.

Jag ska fortsätta att skriva. Men jag ska också leva lite mer. Så är tanken.